Demokrati handlar inte bara om att gå och rösta vart fjärde år.

Demokrati handlar om den enskilde medborgarens rättigheter att vara den hon/han är, rätten att tänka, säga och uttrycka sina åsikter. Rätten att vara annorlunda och våga utmana det som tas för givet och självklart. Men också rätten att bara smälta in, inte uppmärksammas mer än andra.

Sist men inte minst, demokrati handlar även om rätten till att få vara del av något större, en samhällsgemenskap. En gemenskap där man fördelar den individuella sårbarheten över livet och över gruppen av människor som ingår i gemenskapen.

Inom forskningen kallar man detta för det politiska, det civila och det sociala medborgarskapet. Alla tre behövs för att varje individ i samhället ska kunna vara en fullvärdig samhällsmedborgare, vara delaktig, kunna påverka sitt eget liv så väl som det omgivande samhället. Och varje medborgare behövs, varje enskild person lägger en pusselbit som skapar helheten.

Även om det rådet konsensus kring detta, att vi vill leva i en utvecklad och inkluderad demokrati så är det svårt att förverkliga. Det tar tid att ompröva gamla ”sanningar”, både när det gäller lagtexter eller när två människors möts på gatan, i utbildningsväsendet eller på arbetsplatsen. Många av de som är över 50 år idag har växt upp med föreställningar om att kvinnor och män i essensen är olika och i mycket begränsade till att klara av olika saker. Homosexualitet klassades fram till 1979 som en sjukdom av Socialstyrelsen, funktionshindrade gömdes undan, afrikaner ansågs vara ociviliserade och ”mohammedaner” barbarer.

Föreställningar och värderingar som idag känns otidsenliga var ”sanningar” för bara ett par decennium sen. I början av 60-talet fick tex ensamstående mammor utan ekonomiska resurser adoptera bort sina barn eller lämna dem på barnhem. Det betyder att vi kan ha kollegor i 48-års åldern som har tillbringat sin småbarnstid på svenska barnhem.

Mycket har hänt sedan dess. Det sociala och civila medborgarskapet har ökat i kraft, de individuella rättigheterna är förstärkta.

Likväl finns en del av det gamla kvar. Det syns på löneutvecklingen mellan män och kvinnor. Det gör sig gällande genom hatbrott, rasism, homofobi, islamofobi eller att man pratar om den funktionshindrade som om han/hon inte förstår eller kan prata för sig själv.

Ibland handlar detta om juridik, att uppdatera lagtexter och att straffa de som begår brott mot demokratins grundbult, samhällets medborgare.

Ibland handlar det om utbildning, kunskaper, reflexion. Att lära sig se sig omkring på nytt sätt. Bli medveten om det raster av föreställningar man fick med sig via

bröstmjölken.

Det är här vi kan hjälpa till! Testa vårt mångfaldsverkty (se under flik “Våra erbjudanden”), läs vår handbok och boka in oss för en föreläsning.

Pluralismen hävdar att det finns flera företeelser som har intrinsikalt värde, till motsats fran hedonismen som pastar att endast välbefinnandet har intrinsikalt värde. Pluralisterna gör alltsa skillnad pa olika sorters välbefinnande: kärlek och att äta nagot gott ger inte samma välbefinnande.^[1]

Den filosofiska pluralismen kan ha olika betydelser:

1. Substanspluralism, som till skillnad fran tron pa ett urämne, utgar fran att det finns flera olika substanser; det är en asikt som finns dold i flera filosofers teorier, som brukar betraktas som dualister eller monister, till exempel Rene Descartes som menade att själen har flera substanser.

2. Metodologisk pluralism som finns av tva slag

– 1.Svag metodologisk pluralism vilket är asikten att vetenskapen främjas av att flera olika konkurrerandemetoder används parallellt, även om det är troligt att en metod är mer rationell än den andre, se Paul Feyerabend. Detta kan uppfattas som filosofisk liberalism eller anarkism.

– 2.Stark metodologisk pluralism är standpunkten att det dels de facto förekommer olika vetenskapliga metoder, och att det är omöjligt att göra rationella val mellan dessa, dels att denna mangfald är eftersträvansvärd. Denna standpunkt har under senare tid fatt stor spridning genom Thomas Kuhns teori om paradigm och paradigmskiften.

Fran den filosofiska pluralismen, har begreppet införlivats i den politiska filosofin, där pluralism innebär att förespraka kulturell mangfald, minoriteters asikter och värderingar, exempelvis ifraga om politik, religion, och kultur. Den moderna västerländska demokratin ses ofta som “pluralistisk (eller liberalism) demokrati”, eftersom den bygger pa fri asiktbildning samt tanke- och religionsfrihet. Den ligger även till grund för det naturvetenskapliga paradigmet om biologisk mangfald.^[2]

Ett pluralistiskt vetenskapsperspektiv innebär att en frageställning behandlas utifran fler än ett svarsalternativ.